Att hitta skrivformen är inte så lätt, men detta år är ambitionen att skriva, skriva, skriva. Har anmält mig till en skrivkurs i "Kreativt skrivande" och kämpar på med den. Gäller att ha självdisciplin, eftersom jag går den "via nätet".
Förr i tiden hade jag en mycket aktiv blogg på en slags dejtingsajt. Jag fick många läsare och vann andra plats som året bloggare på den sajten. Nu är den dock nedlagd och kanske är det roligare att få nya läsare. Hur man nu ska få det?
I år fyller jag 75 och har ett bra liv med make, 3 barn, 6 barnbarn nära. Så här i livets sista kapitel (som kan vara lååångt) dyker det upp tankar, som maken och jag djupdyker i på tidiga nattimmarna.
Jag älskar progammet "Min Sanning" på TV och blev mållös efter att ha lyssnat på David Lagerkrans. Så mycket jag kände igen - detta att vara en "undantagsmänniska" tex. Att aldrig riktigt ha hört hemma någonstans. Nu först börjar jag att hitta mitt egna jag och vågar vara det. Blivit bättre på att sätta gränser, efter att jag nu förstår varför jag alltid måste se till att alla (andra) mår/har det bra. Kan också tydligare se var jag befinner mig politiskt och kan stå för det, trots att jag inte är så bra på att agitera.
Mycket händer i mitt inre liv, och det känns fantastiskt att jag fortfarande kan utvecklas!
Då lever jag!!
Tänk, jag kände också igen drag hos mig själv.
SvaraRaderaMina närmaste vänner, 2 st, växte jag upp med och vi känner och accepterar varandra fullt ut. Som vuxen har det alltid varit svårare. Det handlar nog om att möta likasinnade, känna en form av samhörighet. När jag jobbade med teatergruppen i över 20 år -då var det ganska enkelt -vi var alla ganska lika om än olika.
Spännande. Jo du har nog rätt. När jag gick min dramautbildning kunde jag leva mitt eget jag, även om jag stod långt ifrån de andra. Där fanns en acceptans. Det gäller ju att hitta likasinnade, fast olika för att utvecklas, men viktigt också att man tillhör!!
SvaraRadera